ahh... antligen lite tid
Hejsan!
Tack for ert talamod med att skicka sma gulliga sms och meddelanden trots att jag inte skriver nagot.
Det var over tre veckor sedan jag hade lite tid for att ga till internetcafet. Det har hant sa sjukt mycket sa jag vet verkligen inte vart jag kan borja.
jag har valditgt svart att orka ta in mer nu och kanner av en slang av hemlangtan, men inte hem, men till allt som ar vanligt. Nu ar det bara tva veckor kvar har och ibland tanker jag Gu vad skont, men samtidigt grips jag smatt av panik for hur ska jag orka lamna min otroligt glada familj och hela by och alla sota barn som fortfarande skriker mitt namn pa gatan. O allra mest, hur ska jag kunna saga hejda till min lillasyster Nam?
Det ar redan nu planerat att det ska vara fest i tva dagar innan vi beger oss fran khubua. Jag tror att jag kommer att falla en hel del tarar. Just da, detta aldrig mer kommer att komma tillbaka. Jag kommer sakna sammanlhallningen i byn och inte minst i familjen dar vi alla umas som om jag ocksa var deras dotter. Jag kommer sakna alla de glada tanterna som sliter pa mina aerobicspass och deras snack med pipiga roster. Jag vet jag vet, att jag kommer att sakna sabaj sabajtiden hur mycket som helst. Men anda kanner jag ibland att jag langtar tills det ar over. Det ar forst da jag kan inse hur mycket detta
forandrar och betyder for mig.
Jag har inte bloggat nagot sedan strax innan min fodelsedag, 1 mars. En otroligt bra dag. som borjade med att jag gick upp vid sju for att diska. Jag brukar diska pa morgonen tillsammans med min lillasyster. Vi har tva jattestora baljor smockfyllda av disk och matrester. Bara sticka ner handen och diska med rosa sma svampar. Ibland varker det i benen da vi hela tiden maste sitta pa huk med platta fotter, Testa!!! Det ar inte sa enkelt. Om du trilla baklanges doppar du ju hela baken i diskvattnet som rinner pa marken. Naja... Diskningen pa min fodelsedag gick snabbt och bra.
Efter diskningen skulle vi borja att gora stickyrice, Kao laam. Det hade inte gjorts i byn pa tio ar men till min fodelsedag skulle det goras. Jag ar sa tacksam, ceremoni for att gora kao laam pa min dag! Tack. Hela dagen hjalptes byborna at med att forst skala cocosnotter , riva cocos (vilket jag absolut inte kunde, det var sa himla svart, Platta ut cocosen och blanda i vatten for att krama ur all mjolk... Vi framstallde cocosmjolk som ni dar hemma koper pa burk, det hela tog 4 timmar och da var vi sex personer som hjalptes at hela tiden. Dock blev det jattegott.
Riset la vi i blot och sedan stoppade vi ner det i bamburor som vi hade sagat ner och tvattat. Lat de koka i tva timmar och sedan satte vi alla bamburoren vid en oppen eld dar de fick sta till klockan 6 pa kvallen innan de var klara. Otroligt gott! =)
Samma dag akte vi aven till en stormarknad. Lilla jag helt overlycklig, har ute i pong am o khubua finns det bara en marknad. Lycklig som jag var pa min fodelsedag kopte jag till och med en glass for att fira det fina besoket pa en stormarknad. Nar vi kom tillbaka var det massor av folk i var lilla tradgard. En scen, en massa bord och stolar, lampor hade monterats upp... Jaha, fest i tradgarden. Folket strommade till och jag fick diverse olika handgjorda produkter av mina grannar och en underbar tarta av min familj. De sjong for mig och jag satt pa kna och undrade om jag
dromde, atminstone en 50 pers i min lilla lilla tradgard som uppvaktar mig och jag far en tarta! Tack tack tack!!! Tack till alla er dar hemma som ocksa grattade mig (vilket paminner mig om att jag maste skaffa pengar for att kunna svara) =)
Tartan sag verkligen jattegod ut och nar jag satt dar och skar upp de sista bitarna blev det plotsligt helt kladdigt i mitt ansikte... chockoooo av kero som satte igang det roligaste tartkriget jag har haft. Helt chokladfargad i ansiktet och gradde pa kladerna gick jag for att forsoka tvatta av mig. Men inte gick det bort... Upp pa scenen for att tacka och saga vad jag tycker om thailand. Naja, kul var det i alla fall och jag kunde inte halla mig for skratt.
Resten av kvallen och natten dansade och sjong vi tillsammans, byborna fran 4 ar upp till 85. tufft. En fodelsedag jag inte kommer glomma... Tack!! Fast det finaste av allt var nar Yod tog med mig till vara sma palmtrad och visade mig hans present. en cocosnotslampa med otroligt undebart ljus som lyste upp det lilla tradet. (otroligt och det gar inte forklad\ra den lyckan jag kande) Jag ville bara slanga mig om honom och ge honom en kram, men det ar ju (mai supab) sa det fick jag inte...
Tack for ert talamod med att skicka sma gulliga sms och meddelanden trots att jag inte skriver nagot.
Det var over tre veckor sedan jag hade lite tid for att ga till internetcafet. Det har hant sa sjukt mycket sa jag vet verkligen inte vart jag kan borja.
jag har valditgt svart att orka ta in mer nu och kanner av en slang av hemlangtan, men inte hem, men till allt som ar vanligt. Nu ar det bara tva veckor kvar har och ibland tanker jag Gu vad skont, men samtidigt grips jag smatt av panik for hur ska jag orka lamna min otroligt glada familj och hela by och alla sota barn som fortfarande skriker mitt namn pa gatan. O allra mest, hur ska jag kunna saga hejda till min lillasyster Nam?
Det ar redan nu planerat att det ska vara fest i tva dagar innan vi beger oss fran khubua. Jag tror att jag kommer att falla en hel del tarar. Just da, detta aldrig mer kommer att komma tillbaka. Jag kommer sakna sammanlhallningen i byn och inte minst i familjen dar vi alla umas som om jag ocksa var deras dotter. Jag kommer sakna alla de glada tanterna som sliter pa mina aerobicspass och deras snack med pipiga roster. Jag vet jag vet, att jag kommer att sakna sabaj sabajtiden hur mycket som helst. Men anda kanner jag ibland att jag langtar tills det ar over. Det ar forst da jag kan inse hur mycket detta
forandrar och betyder for mig.
Jag har inte bloggat nagot sedan strax innan min fodelsedag, 1 mars. En otroligt bra dag. som borjade med att jag gick upp vid sju for att diska. Jag brukar diska pa morgonen tillsammans med min lillasyster. Vi har tva jattestora baljor smockfyllda av disk och matrester. Bara sticka ner handen och diska med rosa sma svampar. Ibland varker det i benen da vi hela tiden maste sitta pa huk med platta fotter, Testa!!! Det ar inte sa enkelt. Om du trilla baklanges doppar du ju hela baken i diskvattnet som rinner pa marken. Naja... Diskningen pa min fodelsedag gick snabbt och bra.
Efter diskningen skulle vi borja att gora stickyrice, Kao laam. Det hade inte gjorts i byn pa tio ar men till min fodelsedag skulle det goras. Jag ar sa tacksam, ceremoni for att gora kao laam pa min dag! Tack. Hela dagen hjalptes byborna at med att forst skala cocosnotter , riva cocos (vilket jag absolut inte kunde, det var sa himla svart, Platta ut cocosen och blanda i vatten for att krama ur all mjolk... Vi framstallde cocosmjolk som ni dar hemma koper pa burk, det hela tog 4 timmar och da var vi sex personer som hjalptes at hela tiden. Dock blev det jattegott.
Riset la vi i blot och sedan stoppade vi ner det i bamburor som vi hade sagat ner och tvattat. Lat de koka i tva timmar och sedan satte vi alla bamburoren vid en oppen eld dar de fick sta till klockan 6 pa kvallen innan de var klara. Otroligt gott! =)
Samma dag akte vi aven till en stormarknad. Lilla jag helt overlycklig, har ute i pong am o khubua finns det bara en marknad. Lycklig som jag var pa min fodelsedag kopte jag till och med en glass for att fira det fina besoket pa en stormarknad. Nar vi kom tillbaka var det massor av folk i var lilla tradgard. En scen, en massa bord och stolar, lampor hade monterats upp... Jaha, fest i tradgarden. Folket strommade till och jag fick diverse olika handgjorda produkter av mina grannar och en underbar tarta av min familj. De sjong for mig och jag satt pa kna och undrade om jag
dromde, atminstone en 50 pers i min lilla lilla tradgard som uppvaktar mig och jag far en tarta! Tack tack tack!!! Tack till alla er dar hemma som ocksa grattade mig (vilket paminner mig om att jag maste skaffa pengar for att kunna svara) =)
Tartan sag verkligen jattegod ut och nar jag satt dar och skar upp de sista bitarna blev det plotsligt helt kladdigt i mitt ansikte... chockoooo av kero som satte igang det roligaste tartkriget jag har haft. Helt chokladfargad i ansiktet och gradde pa kladerna gick jag for att forsoka tvatta av mig. Men inte gick det bort... Upp pa scenen for att tacka och saga vad jag tycker om thailand. Naja, kul var det i alla fall och jag kunde inte halla mig for skratt.
Resten av kvallen och natten dansade och sjong vi tillsammans, byborna fran 4 ar upp till 85. tufft. En fodelsedag jag inte kommer glomma... Tack!! Fast det finaste av allt var nar Yod tog med mig till vara sma palmtrad och visade mig hans present. en cocosnotslampa med otroligt undebart ljus som lyste upp det lilla tradet. (otroligt och det gar inte forklad\ra den lyckan jag kande) Jag ville bara slanga mig om honom och ge honom en kram, men det ar ju (mai supab) sa det fick jag inte...
Kommentarer
Trackback
