Fast pa gransen till Burma
Aventyr i pa gransen till burma
I sondags var jag med om en helt omvalvande spannande upplevelse...
Vi befann oss i Suan pung districitet och hade varit o badat i ett vattenfall. efter vattenfallet krde vi n i skogen for att se hur de sag ut. Vagen smalnar, blir gropigare och himlen allt morkare av stora regnmoln. Bergen tornar upp sig och skogen byter karaktar till regnskog. Valdiga moln drar fram genom dalarna och plottsligt bromsar pappan sa att alla flyger fram i bilen. Mitt hjarta dunkar och jag kanner en klum i magen, "mitt pass!!!!!" Bakom oss kommer en armekladd mann pa motercykel och stoppar oss. Han visar att vi ska folja efter honom och som jag forstod det skulle vi aka och vanda bilen for att inte komma for nara gransen till burma.
Vagarna steg och bergen var enorma. Jag ser en stor forsande flod rinna fram emellan traden och till min fortjusning fotoar jag genom fonstret, plotsigt befinner vi oss mitt i floden....!!!! Jag skriker och fagar pa thai om det har ar en vag...!? jo... minsann, en liten bro som var tackt med vatten. Pa andra sidan springer jag ut o fotar...
Sedan gar vi upp for ett litet berg som verkade vara varldens ande. nar jag star dar kommer ett skyfall. Det blaser cyklonvindar och regnet piskade. Bananplantorna vek sig dubbla och fastspanda saker flog ivag med de kraftiga vindarna... Vi sprnag till ett litet skjul av tra. Dar stod jag nu tillsammans med min familj, gransvakterna till gransen mellan thailand och burma... fast i ett skyfall.. Inte skulle vi kunna ta oss ove floden igen, vattnet steg ju.
Gransvakterna var trevliga och hae stannat oss for att visa oss vagen och inte alls ifragasatta vad vi gjorde vid gransen.
gransvakterna visade stora sar pa armar och ben och forklarade att det var sar fran blodiglar, tigrar och andra farliga djur. av regnet som droppade in genom det daliga taket malade de upp en karta. Berattade att det fanns en flyktingby dar landlosa bodde, anars skulle de dodas av den burmesiska armen.
Med allt adrenalin i kroppen ville jag over allt annat ta mig till byn for att fa se... vi vantade pa att regnet skulle mojna och tiden gick. Det var over tva timmars bilfard hem till Khubua och klockan var nu 4 pm. Ohj, vi som skulle pa birthdayparty for isnan klockan fyra... Mobilerna hade ingen teckning och vi var fast pa fel sida av floden..
Jag satt i en pickup fran army pavag till byn som lag at andra hallet. Sa ser jag annu en flod, strommande och bred... jag ser hur vagen fortsatter pa andra sidan... adrenalinet pumpar, army kackorna gungar och bilen skakar... hjulen letar sig fram i floden. Jag fotar med handen utstrackt genom fonstret... jag kan sticka ner handen i vattnet och det stanker vatten pa rutan...
Framme i byn, ar det helt ode sa nar pa en liten pojke som gar pa en odslig lerig va som innan regnet hade varit torr av rod sand. Nu var allt en lervalling och jag sjonk ner med mina ackliga flipflop skor. Hyddorna var gjorda av palmblad och baburor, ingen elektriceitet. det enda somhordes var droppandet fran regnet, och vinden som fick palmbladen pa husen att rora sig.
aventyret var langt ifran over nar jag stod dar...
fast pa gransen, med familjen. Kallt som bara den och utanfor var det varsta cyklonen....
.
Aventyret fortsatte at andra hallet och vi akte over floden..
Bilder fran sista tiden i khubua...
Har bara tio dagar kvar har i khubua nu sedan ska jag till Bangkok
.
I sondags var jag med om en helt omvalvande spannande upplevelse...
Vi befann oss i Suan pung districitet och hade varit o badat i ett vattenfall. efter vattenfallet krde vi n i skogen for att se hur de sag ut. Vagen smalnar, blir gropigare och himlen allt morkare av stora regnmoln. Bergen tornar upp sig och skogen byter karaktar till regnskog. Valdiga moln drar fram genom dalarna och plottsligt bromsar pappan sa att alla flyger fram i bilen. Mitt hjarta dunkar och jag kanner en klum i magen, "mitt pass!!!!!" Bakom oss kommer en armekladd mann pa motercykel och stoppar oss. Han visar att vi ska folja efter honom och som jag forstod det skulle vi aka och vanda bilen for att inte komma for nara gransen till burma.
Vagarna steg och bergen var enorma. Jag ser en stor forsande flod rinna fram emellan traden och till min fortjusning fotoar jag genom fonstret, plotsigt befinner vi oss mitt i floden....!!!! Jag skriker och fagar pa thai om det har ar en vag...!? jo... minsann, en liten bro som var tackt med vatten. Pa andra sidan springer jag ut o fotar...
Sedan gar vi upp for ett litet berg som verkade vara varldens ande. nar jag star dar kommer ett skyfall. Det blaser cyklonvindar och regnet piskade. Bananplantorna vek sig dubbla och fastspanda saker flog ivag med de kraftiga vindarna... Vi sprnag till ett litet skjul av tra. Dar stod jag nu tillsammans med min familj, gransvakterna till gransen mellan thailand och burma... fast i ett skyfall.. Inte skulle vi kunna ta oss ove floden igen, vattnet steg ju.
Gransvakterna var trevliga och hae stannat oss for att visa oss vagen och inte alls ifragasatta vad vi gjorde vid gransen.
gransvakterna visade stora sar pa armar och ben och forklarade att det var sar fran blodiglar, tigrar och andra farliga djur. av regnet som droppade in genom det daliga taket malade de upp en karta. Berattade att det fanns en flyktingby dar landlosa bodde, anars skulle de dodas av den burmesiska armen.
Med allt adrenalin i kroppen ville jag over allt annat ta mig till byn for att fa se... vi vantade pa att regnet skulle mojna och tiden gick. Det var over tva timmars bilfard hem till Khubua och klockan var nu 4 pm. Ohj, vi som skulle pa birthdayparty for isnan klockan fyra... Mobilerna hade ingen teckning och vi var fast pa fel sida av floden..
Jag satt i en pickup fran army pavag till byn som lag at andra hallet. Sa ser jag annu en flod, strommande och bred... jag ser hur vagen fortsatter pa andra sidan... adrenalinet pumpar, army kackorna gungar och bilen skakar... hjulen letar sig fram i floden. Jag fotar med handen utstrackt genom fonstret... jag kan sticka ner handen i vattnet och det stanker vatten pa rutan...
Framme i byn, ar det helt ode sa nar pa en liten pojke som gar pa en odslig lerig va som innan regnet hade varit torr av rod sand. Nu var allt en lervalling och jag sjonk ner med mina ackliga flipflop skor. Hyddorna var gjorda av palmblad och baburor, ingen elektriceitet. det enda somhordes var droppandet fran regnet, och vinden som fick palmbladen pa husen att rora sig.
aventyret var langt ifran over nar jag stod dar...
fast pa gransen, med familjen. Kallt som bara den och utanfor var det varsta cyklonen....
.
Aventyret fortsatte at andra hallet och vi akte over floden..
Bilder fran sista tiden i khubua...
Har bara tio dagar kvar har i khubua nu sedan ska jag till Bangkok
.
Kommentarer
Postat av: mam-elo
Vilket äventyr! Och du ska dit igen?!!! Kul med alla bilderna. Kram mamma
Trackback
