Fast pa gransen till Burma
Aventyr i pa gransen till burma
I sondags var jag med om en helt omvalvande spannande upplevelse...
Vi befann oss i Suan pung districitet och hade varit o badat i ett vattenfall. efter vattenfallet krde vi n i skogen for att se hur de sag ut. Vagen smalnar, blir gropigare och himlen allt morkare av stora regnmoln. Bergen tornar upp sig och skogen byter karaktar till regnskog. Valdiga moln drar fram genom dalarna och plottsligt bromsar pappan sa att alla flyger fram i bilen. Mitt hjarta dunkar och jag kanner en klum i magen, "mitt pass!!!!!" Bakom oss kommer en armekladd mann pa motercykel och stoppar oss. Han visar att vi ska folja efter honom och som jag forstod det skulle vi aka och vanda bilen for att inte komma for nara gransen till burma.
Vagarna steg och bergen var enorma. Jag ser en stor forsande flod rinna fram emellan traden och till min fortjusning fotoar jag genom fonstret, plotsigt befinner vi oss mitt i floden....!!!! Jag skriker och fagar pa thai om det har ar en vag...!? jo... minsann, en liten bro som var tackt med vatten. Pa andra sidan springer jag ut o fotar...
Sedan gar vi upp for ett litet berg som verkade vara varldens ande. nar jag star dar kommer ett skyfall. Det blaser cyklonvindar och regnet piskade. Bananplantorna vek sig dubbla och fastspanda saker flog ivag med de kraftiga vindarna... Vi sprnag till ett litet skjul av tra. Dar stod jag nu tillsammans med min familj, gransvakterna till gransen mellan thailand och burma... fast i ett skyfall.. Inte skulle vi kunna ta oss ove floden igen, vattnet steg ju.
Gransvakterna var trevliga och hae stannat oss for att visa oss vagen och inte alls ifragasatta vad vi gjorde vid gransen.
gransvakterna visade stora sar pa armar och ben och forklarade att det var sar fran blodiglar, tigrar och andra farliga djur. av regnet som droppade in genom det daliga taket malade de upp en karta. Berattade att det fanns en flyktingby dar landlosa bodde, anars skulle de dodas av den burmesiska armen.
Med allt adrenalin i kroppen ville jag over allt annat ta mig till byn for att fa se... vi vantade pa att regnet skulle mojna och tiden gick. Det var over tva timmars bilfard hem till Khubua och klockan var nu 4 pm. Ohj, vi som skulle pa birthdayparty for isnan klockan fyra... Mobilerna hade ingen teckning och vi var fast pa fel sida av floden..
Jag satt i en pickup fran army pavag till byn som lag at andra hallet. Sa ser jag annu en flod, strommande och bred... jag ser hur vagen fortsatter pa andra sidan... adrenalinet pumpar, army kackorna gungar och bilen skakar... hjulen letar sig fram i floden. Jag fotar med handen utstrackt genom fonstret... jag kan sticka ner handen i vattnet och det stanker vatten pa rutan...
Framme i byn, ar det helt ode sa nar pa en liten pojke som gar pa en odslig lerig va som innan regnet hade varit torr av rod sand. Nu var allt en lervalling och jag sjonk ner med mina ackliga flipflop skor. Hyddorna var gjorda av palmblad och baburor, ingen elektriceitet. det enda somhordes var droppandet fran regnet, och vinden som fick palmbladen pa husen att rora sig.
aventyret var langt ifran over nar jag stod dar...
fast pa gransen, med familjen. Kallt som bara den och utanfor var det varsta cyklonen....
.
Aventyret fortsatte at andra hallet och vi akte over floden..
Bilder fran sista tiden i khubua...
Har bara tio dagar kvar har i khubua nu sedan ska jag till Bangkok
.
I sondags var jag med om en helt omvalvande spannande upplevelse...
Vi befann oss i Suan pung districitet och hade varit o badat i ett vattenfall. efter vattenfallet krde vi n i skogen for att se hur de sag ut. Vagen smalnar, blir gropigare och himlen allt morkare av stora regnmoln. Bergen tornar upp sig och skogen byter karaktar till regnskog. Valdiga moln drar fram genom dalarna och plottsligt bromsar pappan sa att alla flyger fram i bilen. Mitt hjarta dunkar och jag kanner en klum i magen, "mitt pass!!!!!" Bakom oss kommer en armekladd mann pa motercykel och stoppar oss. Han visar att vi ska folja efter honom och som jag forstod det skulle vi aka och vanda bilen for att inte komma for nara gransen till burma.
Vagarna steg och bergen var enorma. Jag ser en stor forsande flod rinna fram emellan traden och till min fortjusning fotoar jag genom fonstret, plotsigt befinner vi oss mitt i floden....!!!! Jag skriker och fagar pa thai om det har ar en vag...!? jo... minsann, en liten bro som var tackt med vatten. Pa andra sidan springer jag ut o fotar...
Sedan gar vi upp for ett litet berg som verkade vara varldens ande. nar jag star dar kommer ett skyfall. Det blaser cyklonvindar och regnet piskade. Bananplantorna vek sig dubbla och fastspanda saker flog ivag med de kraftiga vindarna... Vi sprnag till ett litet skjul av tra. Dar stod jag nu tillsammans med min familj, gransvakterna till gransen mellan thailand och burma... fast i ett skyfall.. Inte skulle vi kunna ta oss ove floden igen, vattnet steg ju.
Gransvakterna var trevliga och hae stannat oss for att visa oss vagen och inte alls ifragasatta vad vi gjorde vid gransen.
gransvakterna visade stora sar pa armar och ben och forklarade att det var sar fran blodiglar, tigrar och andra farliga djur. av regnet som droppade in genom det daliga taket malade de upp en karta. Berattade att det fanns en flyktingby dar landlosa bodde, anars skulle de dodas av den burmesiska armen.
Med allt adrenalin i kroppen ville jag over allt annat ta mig till byn for att fa se... vi vantade pa att regnet skulle mojna och tiden gick. Det var over tva timmars bilfard hem till Khubua och klockan var nu 4 pm. Ohj, vi som skulle pa birthdayparty for isnan klockan fyra... Mobilerna hade ingen teckning och vi var fast pa fel sida av floden..
Jag satt i en pickup fran army pavag till byn som lag at andra hallet. Sa ser jag annu en flod, strommande och bred... jag ser hur vagen fortsatter pa andra sidan... adrenalinet pumpar, army kackorna gungar och bilen skakar... hjulen letar sig fram i floden. Jag fotar med handen utstrackt genom fonstret... jag kan sticka ner handen i vattnet och det stanker vatten pa rutan...
Framme i byn, ar det helt ode sa nar pa en liten pojke som gar pa en odslig lerig va som innan regnet hade varit torr av rod sand. Nu var allt en lervalling och jag sjonk ner med mina ackliga flipflop skor. Hyddorna var gjorda av palmblad och baburor, ingen elektriceitet. det enda somhordes var droppandet fran regnet, och vinden som fick palmbladen pa husen att rora sig.
aventyret var langt ifran over nar jag stod dar...
fast pa gransen, med familjen. Kallt som bara den och utanfor var det varsta cyklonen....
.
Aventyret fortsatte at andra hallet och vi akte over floden..
Bilder fran sista tiden i khubua...
Har bara tio dagar kvar har i khubua nu sedan ska jag till Bangkok
.
varmt Ron, looon!!!
Varma lilla varld
Det ar sa sjukt varmt har nu... sommaren ar verkligen rotmanad om nagot.
Det kallaste vi har haft sedan va vekor tillbaka ar klockan 7 pa morgoen med 27.4 grader. Innomhus, nar det ar siesta pa daen understiger det aldrig 35, o da skapaminnas om att det ar mycket svalare innomhus...
man svetts ihjal det rinner fran ryggen som om man hade duschat och det finns ingen stans att fly..
Det kallaste vi har haft sedan va vekor tillbaka ar klockan 7 pa morgoen med 27.4 grader. Innomhus, nar det ar siesta pa daen understiger det aldrig 35, o da skapaminnas om att det ar mycket svalare innomhus...
man svetts ihjal det rinner fran ryggen som om man hade duschat och det finns ingen stans att fly..
Gladpask!!!
karring
For forsta gangen pa lange kladde jag ut mig til paskarrning... tillsammans med alla thaiarna.. gu vad skoj..!!!!
kolla garna pa var lilla grupp blogg...
http://thailand-munkedal.blogspot.com/
Gla plask fran varmen...
For forsta gangen pa lange kladde jag ut mig til paskarrning... tillsammans med alla thaiarna.. gu vad skoj..!!!!
kolla garna pa var lilla grupp blogg...
http://thailand-munkedal.blogspot.com/
Gla plask fran varmen...
Tam Kao laam
mars
Tiden gar verkligen jattefort och sedan fodelsedagen har jag varit annu fler utflykter, studiebesok, ceremonier och partyn...
men aven pa begravning och brollop. i forra veckan dog dessutom var granne och byn har sorjt genom att spela sorjsen thaimusik pa hogsta volym, dag som natt vilket har drivit mig till vansinne och fatt mig att bryta samman ett par ganger. Det ar sa hog volym att alla platskjulen skakar av basen och oronproppar har inte hjalpt. Men nu antligen ar den 7 dagars langa begravningsceremonin over hos grannarna och vi kan antligen sitta tillsammans hela familjen, ata mat och prata igen.
men aven pa begravning och brollop. i forra veckan dog dessutom var granne och byn har sorjt genom att spela sorjsen thaimusik pa hogsta volym, dag som natt vilket har drivit mig till vansinne och fatt mig att bryta samman ett par ganger. Det ar sa hog volym att alla platskjulen skakar av basen och oronproppar har inte hjalpt. Men nu antligen ar den 7 dagars langa begravningsceremonin over hos grannarna och vi kan antligen sitta tillsammans hela familjen, ata mat och prata igen.
ahh... antligen lite tid
Hejsan!
Tack for ert talamod med att skicka sma gulliga sms och meddelanden trots att jag inte skriver nagot.
Det var over tre veckor sedan jag hade lite tid for att ga till internetcafet. Det har hant sa sjukt mycket sa jag vet verkligen inte vart jag kan borja.
jag har valditgt svart att orka ta in mer nu och kanner av en slang av hemlangtan, men inte hem, men till allt som ar vanligt. Nu ar det bara tva veckor kvar har och ibland tanker jag Gu vad skont, men samtidigt grips jag smatt av panik for hur ska jag orka lamna min otroligt glada familj och hela by och alla sota barn som fortfarande skriker mitt namn pa gatan. O allra mest, hur ska jag kunna saga hejda till min lillasyster Nam?
Det ar redan nu planerat att det ska vara fest i tva dagar innan vi beger oss fran khubua. Jag tror att jag kommer att falla en hel del tarar. Just da, detta aldrig mer kommer att komma tillbaka. Jag kommer sakna sammanlhallningen i byn och inte minst i familjen dar vi alla umas som om jag ocksa var deras dotter. Jag kommer sakna alla de glada tanterna som sliter pa mina aerobicspass och deras snack med pipiga roster. Jag vet jag vet, att jag kommer att sakna sabaj sabajtiden hur mycket som helst. Men anda kanner jag ibland att jag langtar tills det ar over. Det ar forst da jag kan inse hur mycket detta
forandrar och betyder for mig.
Jag har inte bloggat nagot sedan strax innan min fodelsedag, 1 mars. En otroligt bra dag. som borjade med att jag gick upp vid sju for att diska. Jag brukar diska pa morgonen tillsammans med min lillasyster. Vi har tva jattestora baljor smockfyllda av disk och matrester. Bara sticka ner handen och diska med rosa sma svampar. Ibland varker det i benen da vi hela tiden maste sitta pa huk med platta fotter, Testa!!! Det ar inte sa enkelt. Om du trilla baklanges doppar du ju hela baken i diskvattnet som rinner pa marken. Naja... Diskningen pa min fodelsedag gick snabbt och bra.
Efter diskningen skulle vi borja att gora stickyrice, Kao laam. Det hade inte gjorts i byn pa tio ar men till min fodelsedag skulle det goras. Jag ar sa tacksam, ceremoni for att gora kao laam pa min dag! Tack. Hela dagen hjalptes byborna at med att forst skala cocosnotter , riva cocos (vilket jag absolut inte kunde, det var sa himla svart, Platta ut cocosen och blanda i vatten for att krama ur all mjolk... Vi framstallde cocosmjolk som ni dar hemma koper pa burk, det hela tog 4 timmar och da var vi sex personer som hjalptes at hela tiden. Dock blev det jattegott.
Riset la vi i blot och sedan stoppade vi ner det i bamburor som vi hade sagat ner och tvattat. Lat de koka i tva timmar och sedan satte vi alla bamburoren vid en oppen eld dar de fick sta till klockan 6 pa kvallen innan de var klara. Otroligt gott! =)
Samma dag akte vi aven till en stormarknad. Lilla jag helt overlycklig, har ute i pong am o khubua finns det bara en marknad. Lycklig som jag var pa min fodelsedag kopte jag till och med en glass for att fira det fina besoket pa en stormarknad. Nar vi kom tillbaka var det massor av folk i var lilla tradgard. En scen, en massa bord och stolar, lampor hade monterats upp... Jaha, fest i tradgarden. Folket strommade till och jag fick diverse olika handgjorda produkter av mina grannar och en underbar tarta av min familj. De sjong for mig och jag satt pa kna och undrade om jag
dromde, atminstone en 50 pers i min lilla lilla tradgard som uppvaktar mig och jag far en tarta! Tack tack tack!!! Tack till alla er dar hemma som ocksa grattade mig (vilket paminner mig om att jag maste skaffa pengar for att kunna svara) =)
Tartan sag verkligen jattegod ut och nar jag satt dar och skar upp de sista bitarna blev det plotsligt helt kladdigt i mitt ansikte... chockoooo av kero som satte igang det roligaste tartkriget jag har haft. Helt chokladfargad i ansiktet och gradde pa kladerna gick jag for att forsoka tvatta av mig. Men inte gick det bort... Upp pa scenen for att tacka och saga vad jag tycker om thailand. Naja, kul var det i alla fall och jag kunde inte halla mig for skratt.
Resten av kvallen och natten dansade och sjong vi tillsammans, byborna fran 4 ar upp till 85. tufft. En fodelsedag jag inte kommer glomma... Tack!! Fast det finaste av allt var nar Yod tog med mig till vara sma palmtrad och visade mig hans present. en cocosnotslampa med otroligt undebart ljus som lyste upp det lilla tradet. (otroligt och det gar inte forklad\ra den lyckan jag kande) Jag ville bara slanga mig om honom och ge honom en kram, men det ar ju (mai supab) sa det fick jag inte...
Tack for ert talamod med att skicka sma gulliga sms och meddelanden trots att jag inte skriver nagot.
Det var over tre veckor sedan jag hade lite tid for att ga till internetcafet. Det har hant sa sjukt mycket sa jag vet verkligen inte vart jag kan borja.
jag har valditgt svart att orka ta in mer nu och kanner av en slang av hemlangtan, men inte hem, men till allt som ar vanligt. Nu ar det bara tva veckor kvar har och ibland tanker jag Gu vad skont, men samtidigt grips jag smatt av panik for hur ska jag orka lamna min otroligt glada familj och hela by och alla sota barn som fortfarande skriker mitt namn pa gatan. O allra mest, hur ska jag kunna saga hejda till min lillasyster Nam?
Det ar redan nu planerat att det ska vara fest i tva dagar innan vi beger oss fran khubua. Jag tror att jag kommer att falla en hel del tarar. Just da, detta aldrig mer kommer att komma tillbaka. Jag kommer sakna sammanlhallningen i byn och inte minst i familjen dar vi alla umas som om jag ocksa var deras dotter. Jag kommer sakna alla de glada tanterna som sliter pa mina aerobicspass och deras snack med pipiga roster. Jag vet jag vet, att jag kommer att sakna sabaj sabajtiden hur mycket som helst. Men anda kanner jag ibland att jag langtar tills det ar over. Det ar forst da jag kan inse hur mycket detta
forandrar och betyder for mig.
Jag har inte bloggat nagot sedan strax innan min fodelsedag, 1 mars. En otroligt bra dag. som borjade med att jag gick upp vid sju for att diska. Jag brukar diska pa morgonen tillsammans med min lillasyster. Vi har tva jattestora baljor smockfyllda av disk och matrester. Bara sticka ner handen och diska med rosa sma svampar. Ibland varker det i benen da vi hela tiden maste sitta pa huk med platta fotter, Testa!!! Det ar inte sa enkelt. Om du trilla baklanges doppar du ju hela baken i diskvattnet som rinner pa marken. Naja... Diskningen pa min fodelsedag gick snabbt och bra.
Efter diskningen skulle vi borja att gora stickyrice, Kao laam. Det hade inte gjorts i byn pa tio ar men till min fodelsedag skulle det goras. Jag ar sa tacksam, ceremoni for att gora kao laam pa min dag! Tack. Hela dagen hjalptes byborna at med att forst skala cocosnotter , riva cocos (vilket jag absolut inte kunde, det var sa himla svart, Platta ut cocosen och blanda i vatten for att krama ur all mjolk... Vi framstallde cocosmjolk som ni dar hemma koper pa burk, det hela tog 4 timmar och da var vi sex personer som hjalptes at hela tiden. Dock blev det jattegott.
Riset la vi i blot och sedan stoppade vi ner det i bamburor som vi hade sagat ner och tvattat. Lat de koka i tva timmar och sedan satte vi alla bamburoren vid en oppen eld dar de fick sta till klockan 6 pa kvallen innan de var klara. Otroligt gott! =)
Samma dag akte vi aven till en stormarknad. Lilla jag helt overlycklig, har ute i pong am o khubua finns det bara en marknad. Lycklig som jag var pa min fodelsedag kopte jag till och med en glass for att fira det fina besoket pa en stormarknad. Nar vi kom tillbaka var det massor av folk i var lilla tradgard. En scen, en massa bord och stolar, lampor hade monterats upp... Jaha, fest i tradgarden. Folket strommade till och jag fick diverse olika handgjorda produkter av mina grannar och en underbar tarta av min familj. De sjong for mig och jag satt pa kna och undrade om jag
dromde, atminstone en 50 pers i min lilla lilla tradgard som uppvaktar mig och jag far en tarta! Tack tack tack!!! Tack till alla er dar hemma som ocksa grattade mig (vilket paminner mig om att jag maste skaffa pengar for att kunna svara) =)
Tartan sag verkligen jattegod ut och nar jag satt dar och skar upp de sista bitarna blev det plotsligt helt kladdigt i mitt ansikte... chockoooo av kero som satte igang det roligaste tartkriget jag har haft. Helt chokladfargad i ansiktet och gradde pa kladerna gick jag for att forsoka tvatta av mig. Men inte gick det bort... Upp pa scenen for att tacka och saga vad jag tycker om thailand. Naja, kul var det i alla fall och jag kunde inte halla mig for skratt.
Resten av kvallen och natten dansade och sjong vi tillsammans, byborna fran 4 ar upp till 85. tufft. En fodelsedag jag inte kommer glomma... Tack!! Fast det finaste av allt var nar Yod tog med mig till vara sma palmtrad och visade mig hans present. en cocosnotslampa med otroligt undebart ljus som lyste upp det lilla tradet. (otroligt och det gar inte forklad\ra den lyckan jag kande) Jag ville bara slanga mig om honom och ge honom en kram, men det ar ju (mai supab) sa det fick jag inte...
