Sedan onsdags...
Har hänt massor...***
liten kort summering;
onsdag ( för en vecka sedan); Fick taxvalpar och vi missade vår buss. Det hela slutade med en lång frukost.
torsdag: For till Lysekil för att titta på HavetsHus, blev magsjuk av en mjukglass.
fredag; nationaldags firande i munkedalsparken... Innan var vi på standen i Gårvik o sola o givetvis badade. Mys, men lite bränd dock. Sjukt att jag blir bränd i Sverige och att jag är brunare nu än på de tre månaderna i Thailand.
Lördag: Segling från Orust och examensfest på kvällen
Söndag: Sov till nio upp och städa, födelsedagsfest för Anna i gruppen
Måndag: Work at Arctic Paper. På Rullpacken där vi hade två olika moment. Kul
Tisdag: samma sak.
Onsadag; utpumpad, slut, magknip...
I lördags på seglingen verkade livet helt underbart, himlen var blå och det blåste knappt någonting. Segelbåten var helt underbar stor med en massa segel, en dröm! Så seglade vi ut. Jag fick vara med att hissa segel och jag tänkte på Ostindiefararen. Sedan lägger sig vinden och vi blir liggandes alldeles stilla på vattnet. Vi hoppar i för att bada på klartecken från vår kapten. ruskigt högt att hoppa från kanten, men där nere i vattnet såg båten i alla fall mycket ståtligare ut. Jag ville fotografera, men det förblir ett minne... När mina tankar på den fina båten var över insåg jag hur långt borta jag var. Båten började plötsligt segla iväg, vindpustar kom och vattnet vid båtkanten blev bara mer och mer strömt. Jag simmade och simmade och utmattad nådde jag hängstegen. Jag orkade knappt dra mig upp och jag skar mig på fötterna och benen av alla snäckskal på undersidan av båten, där jag hängde släpandes i vattnet. Jag såg hur de andra tre nu var ännu längre bort och tänkte att de kanske inte skulle orka ta sig fram.
Så vi kastade ut en livboj, men linan räckte inte...
Tillslut efter i hoppande och räddande var alla
på båten igen. Faran var över. Trodde vi....
Efter lunchen, pastasallad som vanligt, föll plötsligt bommen som höll upp seglet rakt ner! Bommen går, tänkte jag sekunderna innan den träffar min kompis rakt i huvudet. Eftermiddagen slutade på sjukhuset, med en mindre hjärnskakning, snacka om änglavakt! Aldrig mer ska jag segla tänkte jag. Fast förutom alla missöden på båten så var det väldigt härligt och fint.-
valpar, tunnbröd och projekt
Igår , tisdag den 3 juni, pysslade vår projektgrupp med vår lilla broschyr och visst blev vi nog nöjda. Vi har även skickat iväg en beställning på pins som vi ska försöka att sälja, för att täcka våra kostnade... Nåja ul hade vi i alla fall
Innan på dagen var vi hemma hos våra PF:s (handledare) Vi tittade på hästar och bakade tunnbröd vid eldspis. Mysigt, oh gott!
Imorse, den 4 juni, när både Claes och Liseth hade åkt hörde vi hur hundarna skällde. Hmm.... Vi har fått två hundar till att passa för en vecka. Det var ett himla liv och när vi kom dit så låg det små krabater på det dammiga trägolvet. De små valparna gnydde och staplade sig framåt genom att krypa. Ingen av oss hade ens sett en valp och ingen aning om vad vi skulle göra!? Så vi ringde Claes som satt på viktigt möte. Men Tax mamman verkade i alla fall ta hand om sina nyfödda små valpar. De är jättesöta med lång kropp och minilitet huvud! gull!
Ska fixa projekt nu.
Lite bilder
Bangkok
Vi vilse i våra blueshirts mitt i Bangkok
Bye Bye Thailand!! Alla dessa underbara människor kom till flygplatsen för att säga hejdå till mig. Min by (Moo håg) Village no.6 Po ngam Khubua....! Kitung!
Det är dessutom ingen av dessa som har varit i Bangkok tidigare... tänk vilken kärlek <3
Back in Sweden
Work at Arctic Paper
Har haft en jättebra dag på jobbet. Träffade många trevliga människor och svettades i ångmaskinen. Inne i kåpan är det tydligen 180 grader varmt... Det känns kan jag säga. Inte för att jag kom så nära just den hettan men det rann svett och det kändes som att hyn skulle krylla sig av all värme.
Jag kom till jobbet vid halv nio imorse, efter att Claes faktiskt hade kört oss. Normalt får vi ta den tidiga skolbussen, klockan 07.20 för att börja jobba klockan 9.00. Lite segt. Men idag hade han vägarna förbi så jag kunde sova lite längre. Jag kunde ju inte somna igår natt. ^^ Det första vi gjorde var att hälsa på Andreas och Marie. Vi hämtade ut våra fabriksskor som vi måste ha på oss för att få arbeta i fabriken. Något stora men tack vare remmarna så höll de sig kvar. Jag hade ju dessutom tränat på att går runt i "stålskor" på Dingle gymnasiet innan. Marie följde oss sedan ner till PM 8 (Pappersmaskin 8). Vi gick genom långa gångar av varma rör och ju närmare vi kom destu mer steg värmen. Vi hälsade på shiftgänget och det hela kändes bra.
Sedan fick vi följa med ut och titta på från hur massan slungades ner tills det att pappersrullar på flera ton kom ut i andra änden. Häftigt! Åke förklarade sedan också att man tillsatte blå färg för att få pappret vitt. Vilket påminner mig om att jag har läst att snön egentligen är blå! Så himla häftigt, tycker jag!
Klockan halv tre skulle alla maskinerna stängas ner för att det imorgon ska bli inspektion i kåpan. Eftersom det är så otroligt varmt måste maskinerna stängas ner ett dygn innan för att ha en chans att hinna svalna av. Strax innan maskinerna skulle stängas av utbröt dock ett larm och vi sprang ut för att kolla vad som hade hänt. Pappret hade gått av och det fullkomligt vällde ut papper och ner i pappersmassan. Med vana arbetare var det återställt på ett par minuter och vi hade tur som inte fick trassel inne i maskinrummet. Då hade vi skottat papper resten av dagen.
Jag hade en jättebra dag på min workplacement och när det var dags att gå hem erbjöd sig Åke att köra oss hem. Tack så otroligt mycket!
Idag är det runt 30 grader ute och jag undrar hur sommaren kommer att bli. Regnig? solig? kall varm? (Mai Ruh!!)
Hamburgö och första juni
Idag är det försa juni... Eller faktiskt för tre minuter sedan blev det faktiskt den andra juni.
Jag kan inte sova, har försökt sedan tio, men det går helt enkelt inte. Varför? Kroppen värker och huden smärtar. Idag var vi ute och badade på Hamburgö. Jättemysig liten ö med blått kristallklart vatten. Solen tog som bara den och jag tror att jag blev brunare idag än vad jag blev under hela min vistelse i Thailand. Vi fikade på svenska kanelbullar och gottade oss.
Yod däremot uppskattade inte solen lika mycket. Han la sig under jackan och täkte över restan av kroppen med handukar. Kero låg i sina svarta jeans och en svart t-shirt. Det råder i alla fall ingen tvekan om att de inte vill bli mer bruna. I Thailand är allt som är ljust framgångsrikt. Men men, det var i alla fall en härlig dag!
När vi kom hem, efter att ha ätit ekologisk glass skulle vi kapa ner ett par grenar (trodde jag). Det visade sig att vi skulle kapa ner fyra träd. Livsfarligt! Verkligen! Vi lastade grnar på kärrorna och Claes sågade. Det tog ett par timmar och sedan så hade vi inte längre någon skugga på tomten. Däremot känns det i både rygg o nacke att jag dragit i alldeles för tunga grenar (träd).
Jag han att duscha av mig innan middagen. Grillad abborre, som vi hade fiskat igår tillsammans med Johan. Oh, vad mysigt det var. Metandes ute på en sjö som sträcker sig in till Norge. Det nappade rätt bra och på hemvägen fick vi tilloch med en gädda.
Har börjat på ett nytt jobb, Arctic paper. fast bara en gång i veckan.. ^^ bra, det är sjukt varmt inne vid pappersmaskinerna så att svetten bara rinnner. Så här ser min vecka ut;
måndag: Jobba på Arctic Paper
tisdag: Traditional Swedish baking hos våra PF (handledare)
onsdag: Project "I buy eco" Vi ska göra en layout till vår poster
torsdag: Studiebesök till lysekil, för att se havetshus
fredag: Sveriges nationaldag! Ska firas med pensionärerna i Hällevadsholms park, sedan ska vi på räkfrossa i Smögen
lördag: Examensfest här i trädgården! Dottern Marie tar Journalistexamen vilket ska firas hela dagen.
söndag: Anna Y fyller år och kanske ska vi ut o segla på det blå.
Jag är fortfarande inte det minsta trött, vilket påminner mig om mina sommarplaner. Jag slutar projektet den 25 juni och sedan ska jag hem, hem, hem!! Jag tror att jag under hela den första tiden kommer att känna mig vilsen utan att ha någon vid min sida hela tiden. Yod tillbaka till Thailand, ingen som sover i samma rum, ingen värdfamilj att ta extra hänsyn till. Kommer kännas konstigt. Men jag har så mycket jag vill göra. Som att måla om badrumsskåpet, fixa iordning rummet och trädgården.... Men sen, mest av allt vill jag laga god mat och ta härliga promenader med mamma.
Ja, varför inte? Kanske inte riktigt så långt men en fjorton dagar på cykel kan inte skada. Åh, så härligt - ja jag vill cykla i sommar. När jag var 15 år cyklade jag 18 mil upp till Varberg på tre dagar och en natt, tillsammans med mamma på en varsin kärringcykel utan växlar. Så nog ska jag kunna cykla denna sommaren med?
Jag vill, Jag vill, Jag vill.
Jag pratade med min lillasyter Nam igår. Hon har fått jobb på TAO! Det är Dristrict kontorets anläggningar som "acountant!" Oh, jisses vad stålt jag blev. Det var hennes dröm om sådär tio år sa hon till mig. Men nu har hon lyckats. Hon har desutom fått en mailadress så att vi nu kan maila till varandra. Med familjen Arromchuen var det annars bra. De har det jobbigt med allt regn som strömmar förbi huset, då det är regnperiod. Men annars bra. De säger att de saknar mig, och ja, jag saknar er!
Min vardag - helt annorlunda i Sverige! Saknar den lilla floden vid vårt hus!
Hem hem hem! Äntligen!!!
I´m going home to south sweden today! I´m so happy..... and I don´t want to come back!!
Back from camp Thinking about Mynamar
Najaj,, Right now: Meeting at the municipalhouse in Munkedal. We have been told about the society and about the elections. " But wait a minut! Thist can not be correct, not according to the european law..." I said. "hmm.. Yes you have a point, and I think we will have to check this up".
Naja... Right now my intresst is all about the big katastrophy in Mynamar "Burma". And since I have been on the border I Rely want to do something about the situation, to get people aweare about the contry and the terrible regim in Mynamar. "All eyes on Mynamar" The country needs it!
"Hello, Enna how are you? Sabaii dii mai? Tam araj?" I was talking to my hostfamily in Khubua right now. Well I miss them very much.
Paj leaw... Bussi bye bye
Back in Sweden? Am I?
Hey everyone! I Have to say that I miss you very much now... I have been in Sweden for maybe 3 weeks but it doesn´t feels like that. Actually, I don´t know, and I don´t care. Back in Sweden, everything is boring. I miss my life in Thailand and in Vienna, and in England... Miss Kitung vermisse saknad.
When I think about my experience in thailand, is it like a big black bridge how fell down. I don´t know what happend in the world for 62 days. Just my life as the first "turist" in the village...
Und alle leute aus Österreich, ja, echt ich vermisse euch. And you Babsi, in Edingburgh miss you so much... But we will see us again in the summertime... Spanien wir kommen!
In the djungle on the border of mynamar.
Today: Going on a trip to Berghem in Munkedal. We are going to have midcamp for a few days untill Thursday.
cultureshock in sweden
Helt otroligt att jag ska få kulturshocken när jag ko´mmer tillbaka till Sverige. Allt äar som vanligt!!!! Paniken stiger!
Mitt utbyte i Thailand känns som en stor lång dröm och jag kan inte inse att jag har upplevt allt det där. Det känns så sjukt overkligt. En period av 3 månaders lång sömn. Jag har ingen aning om vad som har hänt i världen, hemma och hur alla har det? de få nyheter jag har fått reda på var genom min värdmamma i thailand och då handlade de om att det antigen skulle vara en ny fest, eller att någorn granne hade krockat. Det kommer ta lång tid att bearbeta allt jag har varit med om och kanske, om jag någonsin kommer kunna ta in allt som jag har varit med om. Alla underbara människor, vänligheten och spänningen. Helt underbart!
Nu befinner jag mig i alla fall i Sverige igen. Fast inte hemma utan hos en ny värdfamilj, i Munkedal.... Mitt ute på landet. Flera gånger kommer jag på mig själv att jag tänker "när jag kommer hem till Sverige" men Anna du är i Sverige nu. Här är verkligen allt landet.... två bussar per dag, raggarna som drar runt i sina omlackerade bilar och tyst. Jag bor hos Lisbeth och Claes tillsammans med Malin o Kero som också ar med i utbytet.
Förtillfället så jobbar jag på ett naturbruksgymnasie, matat ormar, fågelspindlar och designat en ankbur. Nåja. Låter rätt trist och ska jag vara ärlig så undrar jag hur jag ska stå ut"!?! Men jag glädjer mig åt att vi ska ha midcamp och hiking snart.
Jag saknar alla er som jag så ofta har velat ringa men inte kunnat for att jag bott i lilla khubua, utan möjlighet att köpa refilkort till mobilen. och jag saknar alla er som finns i mina tankar så himla ofta. När jag var i bangkok de sista dagarna tänkte jag att jag skulle höra av mig direkt när jag kom hem... Men aj, kulturshocken tog hårt. Jetleg och yrsel, illamående och snö!!! Oh, vad jag langtade tillbaka till att inte veta något att inte behöva känna att jag skulle prestera. Men nu ligger ansvaret på mig, miin parkamrat Yod hade drabbats av än värre jetleg än jag. Dagen efter lekte han ute i snön i bara t-shirt för att han inte hade några kläder. ja, de vet ju knappt att snön är kall och när de kastade snöbollar ¨så fastnade snön på väggen. De bara skrattade och såg ut som att världens under hade inträffat. Efter ett par dagar i stockholm sprang vi till tåget med all vår packlning. All packning hann inte med och ett par gummistövlar står kvar på stockholms centralstation. Vi blev informerade om att vi inte hade någon värdfamilj och Yod sjönk ner genom marken. Katastrof!!!
Vi slussades genom den forsta kvällen, slags dimma och nästa dag var än värre. Jag undrar när jag ska komma mig samman och inse att jag faktiskt lever inte befinner mig i en dimma eller en dröm.
Nu ropar lisbeth att jag ska komma och duka till våra gäster.
puss och kram till er!
Miss you
Fast pa gransen till Burma
I sondags var jag med om en helt omvalvande spannande upplevelse...
Vi befann oss i Suan pung districitet och hade varit o badat i ett vattenfall. efter vattenfallet krde vi n i skogen for att se hur de sag ut. Vagen smalnar, blir gropigare och himlen allt morkare av stora regnmoln. Bergen tornar upp sig och skogen byter karaktar till regnskog. Valdiga moln drar fram genom dalarna och plottsligt bromsar pappan sa att alla flyger fram i bilen. Mitt hjarta dunkar och jag kanner en klum i magen, "mitt pass!!!!!" Bakom oss kommer en armekladd mann pa motercykel och stoppar oss. Han visar att vi ska folja efter honom och som jag forstod det skulle vi aka och vanda bilen for att inte komma for nara gransen till burma.
Vagarna steg och bergen var enorma. Jag ser en stor forsande flod rinna fram emellan traden och till min fortjusning fotoar jag genom fonstret, plotsigt befinner vi oss mitt i floden....!!!! Jag skriker och fagar pa thai om det har ar en vag...!? jo... minsann, en liten bro som var tackt med vatten. Pa andra sidan springer jag ut o fotar...
Sedan gar vi upp for ett litet berg som verkade vara varldens ande. nar jag star dar kommer ett skyfall. Det blaser cyklonvindar och regnet piskade. Bananplantorna vek sig dubbla och fastspanda saker flog ivag med de kraftiga vindarna... Vi sprnag till ett litet skjul av tra. Dar stod jag nu tillsammans med min familj, gransvakterna till gransen mellan thailand och burma... fast i ett skyfall.. Inte skulle vi kunna ta oss ove floden igen, vattnet steg ju.
Gransvakterna var trevliga och hae stannat oss for att visa oss vagen och inte alls ifragasatta vad vi gjorde vid gransen.
gransvakterna visade stora sar pa armar och ben och forklarade att det var sar fran blodiglar, tigrar och andra farliga djur. av regnet som droppade in genom det daliga taket malade de upp en karta. Berattade att det fanns en flyktingby dar landlosa bodde, anars skulle de dodas av den burmesiska armen.
Med allt adrenalin i kroppen ville jag over allt annat ta mig till byn for att fa se... vi vantade pa att regnet skulle mojna och tiden gick. Det var over tva timmars bilfard hem till Khubua och klockan var nu 4 pm. Ohj, vi som skulle pa birthdayparty for isnan klockan fyra... Mobilerna hade ingen teckning och vi var fast pa fel sida av floden..
Jag satt i en pickup fran army pavag till byn som lag at andra hallet. Sa ser jag annu en flod, strommande och bred... jag ser hur vagen fortsatter pa andra sidan... adrenalinet pumpar, army kackorna gungar och bilen skakar... hjulen letar sig fram i floden. Jag fotar med handen utstrackt genom fonstret... jag kan sticka ner handen i vattnet och det stanker vatten pa rutan...
Framme i byn, ar det helt ode sa nar pa en liten pojke som gar pa en odslig lerig va som innan regnet hade varit torr av rod sand. Nu var allt en lervalling och jag sjonk ner med mina ackliga flipflop skor. Hyddorna var gjorda av palmblad och baburor, ingen elektriceitet. det enda somhordes var droppandet fran regnet, och vinden som fick palmbladen pa husen att rora sig.
aventyret var langt ifran over nar jag stod dar...
fast pa gransen, med familjen. Kallt som bara den och utanfor var det varsta cyklonen....
.
Aventyret fortsatte at andra hallet och vi akte over floden..
Bilder fran sista tiden i khubua...
Har bara tio dagar kvar har i khubua nu sedan ska jag till Bangkok
.
varmt Ron, looon!!!
Det kallaste vi har haft sedan va vekor tillbaka ar klockan 7 pa morgoen med 27.4 grader. Innomhus, nar det ar siesta pa daen understiger det aldrig 35, o da skapaminnas om att det ar mycket svalare innomhus...
man svetts ihjal det rinner fran ryggen som om man hade duschat och det finns ingen stans att fly..
Gladpask!!!
For forsta gangen pa lange kladde jag ut mig til paskarrning... tillsammans med alla thaiarna.. gu vad skoj..!!!!
kolla garna pa var lilla grupp blogg...
http://thailand-munkedal.blogspot.com/
Gla plask fran varmen...
Tam Kao laam
mars
men aven pa begravning och brollop. i forra veckan dog dessutom var granne och byn har sorjt genom att spela sorjsen thaimusik pa hogsta volym, dag som natt vilket har drivit mig till vansinne och fatt mig att bryta samman ett par ganger. Det ar sa hog volym att alla platskjulen skakar av basen och oronproppar har inte hjalpt. Men nu antligen ar den 7 dagars langa begravningsceremonin over hos grannarna och vi kan antligen sitta tillsammans hela familjen, ata mat och prata igen.
ahh... antligen lite tid
Tack for ert talamod med att skicka sma gulliga sms och meddelanden trots att jag inte skriver nagot.
Det var over tre veckor sedan jag hade lite tid for att ga till internetcafet. Det har hant sa sjukt mycket sa jag vet verkligen inte vart jag kan borja.
jag har valditgt svart att orka ta in mer nu och kanner av en slang av hemlangtan, men inte hem, men till allt som ar vanligt. Nu ar det bara tva veckor kvar har och ibland tanker jag Gu vad skont, men samtidigt grips jag smatt av panik for hur ska jag orka lamna min otroligt glada familj och hela by och alla sota barn som fortfarande skriker mitt namn pa gatan. O allra mest, hur ska jag kunna saga hejda till min lillasyster Nam?
Det ar redan nu planerat att det ska vara fest i tva dagar innan vi beger oss fran khubua. Jag tror att jag kommer att falla en hel del tarar. Just da, detta aldrig mer kommer att komma tillbaka. Jag kommer sakna sammanlhallningen i byn och inte minst i familjen dar vi alla umas som om jag ocksa var deras dotter. Jag kommer sakna alla de glada tanterna som sliter pa mina aerobicspass och deras snack med pipiga roster. Jag vet jag vet, att jag kommer att sakna sabaj sabajtiden hur mycket som helst. Men anda kanner jag ibland att jag langtar tills det ar over. Det ar forst da jag kan inse hur mycket detta
forandrar och betyder for mig.
Jag har inte bloggat nagot sedan strax innan min fodelsedag, 1 mars. En otroligt bra dag. som borjade med att jag gick upp vid sju for att diska. Jag brukar diska pa morgonen tillsammans med min lillasyster. Vi har tva jattestora baljor smockfyllda av disk och matrester. Bara sticka ner handen och diska med rosa sma svampar. Ibland varker det i benen da vi hela tiden maste sitta pa huk med platta fotter, Testa!!! Det ar inte sa enkelt. Om du trilla baklanges doppar du ju hela baken i diskvattnet som rinner pa marken. Naja... Diskningen pa min fodelsedag gick snabbt och bra.
Efter diskningen skulle vi borja att gora stickyrice, Kao laam. Det hade inte gjorts i byn pa tio ar men till min fodelsedag skulle det goras. Jag ar sa tacksam, ceremoni for att gora kao laam pa min dag! Tack. Hela dagen hjalptes byborna at med att forst skala cocosnotter , riva cocos (vilket jag absolut inte kunde, det var sa himla svart, Platta ut cocosen och blanda i vatten for att krama ur all mjolk... Vi framstallde cocosmjolk som ni dar hemma koper pa burk, det hela tog 4 timmar och da var vi sex personer som hjalptes at hela tiden. Dock blev det jattegott.
Riset la vi i blot och sedan stoppade vi ner det i bamburor som vi hade sagat ner och tvattat. Lat de koka i tva timmar och sedan satte vi alla bamburoren vid en oppen eld dar de fick sta till klockan 6 pa kvallen innan de var klara. Otroligt gott! =)
Samma dag akte vi aven till en stormarknad. Lilla jag helt overlycklig, har ute i pong am o khubua finns det bara en marknad. Lycklig som jag var pa min fodelsedag kopte jag till och med en glass for att fira det fina besoket pa en stormarknad. Nar vi kom tillbaka var det massor av folk i var lilla tradgard. En scen, en massa bord och stolar, lampor hade monterats upp... Jaha, fest i tradgarden. Folket strommade till och jag fick diverse olika handgjorda produkter av mina grannar och en underbar tarta av min familj. De sjong for mig och jag satt pa kna och undrade om jag
dromde, atminstone en 50 pers i min lilla lilla tradgard som uppvaktar mig och jag far en tarta! Tack tack tack!!! Tack till alla er dar hemma som ocksa grattade mig (vilket paminner mig om att jag maste skaffa pengar for att kunna svara) =)
Tartan sag verkligen jattegod ut och nar jag satt dar och skar upp de sista bitarna blev det plotsligt helt kladdigt i mitt ansikte... chockoooo av kero som satte igang det roligaste tartkriget jag har haft. Helt chokladfargad i ansiktet och gradde pa kladerna gick jag for att forsoka tvatta av mig. Men inte gick det bort... Upp pa scenen for att tacka och saga vad jag tycker om thailand. Naja, kul var det i alla fall och jag kunde inte halla mig for skratt.
Resten av kvallen och natten dansade och sjong vi tillsammans, byborna fran 4 ar upp till 85. tufft. En fodelsedag jag inte kommer glomma... Tack!! Fast det finaste av allt var nar Yod tog med mig till vara sma palmtrad och visade mig hans present. en cocosnotslampa med otroligt undebart ljus som lyste upp det lilla tradet. (otroligt och det gar inte forklad\ra den lyckan jag kande) Jag ville bara slanga mig om honom och ge honom en kram, men det ar ju (mai supab) sa det fick jag inte...
sponsorsbrev
Hejsan!
Nu ar jag pa plats I Thailand sedan drygt en manad tillbaka. Tiden gar otroligt fort och varje dag bjuder pa nya upplevelser.
Pong Am ligger i provincen Ratchaburi ungefar tva timmars bilfard oster om Bangkok, mot gransen till Burma. Klimatet har ar mycket torrt och om man bortser fran enstaka planterade trad ar det mest platt nastintill okenlandskap. Inte alls sa som jag har tankt mig Thailand, men jag trivs sa himla bra!
De tva forsta veckorna I Thailand tillbringades pa ett Camp tillsammans med alla deltagare, 21 fran Sverige och lika manga fran Thailand. Nu ar alla uppdelade I mindre grupper med sju svenskar i varje och lika manga thaiar, I provincerna Chiang Mai, Loei och Ratchaburi dar jag befinner mig just nu. Pa campet hade vi utbildning och dag for dag larde vi oss om hallbart entreprenorskap. Kursen gavs av utvecklingsdepartementet och naringslivssektorn I Thailand. Dagarna var langa och tunga, men nu I efterhand kan jag nog dra nytta av mina nya kunskaper. Vi ligger namligen I stratgroparna for nya projekt, vilket jag kommer att beratta mer om senare.
Genom mitt utbyte foljs jag av en parkamrat och min *paris* kallas Yod och ar 21 ar. Han studerar juridik I Bangkok. Spraket gor det mycket svart att kommunicera och jag kommer ihag hur forvanad jag blev nar jag upptackte att thaiarna inte kunde nagon engelska alls, forutom *Hello! My name is...* Nu drygt en manad senare har Yod gjort stora framsteg och kan nu sjalv komma med ideer till projektet. Trots att spraket ibland staller till med lite svarigheter trivs vi bra tillsammans och hittar pa en massa skoj. Jag ser verkligen fram mot att fa visa Sverige for honom, nar vi I april anlander till munkedal.
Vi har varit pa manga ceremonier och jag har nu tappet rakningen. Den stora oppningsceremonin i Bangkok agde rum precis innan vi skulle komma ut till vara provinser, Ratchaburi. Med pa ceremonin var ambassadorer, ledarna fran CDD utvecklingsdepartementet, poilitker och en himla massa journalister och reportrar.
Dagen efter ceremonin I Bangkok akte vi ut till districtet Khubua, dar byn Pong Am ligger. Jag kommer ihag ur var lilla minibuss borjade sakta in for att svanga av den raka vagen och plotsligt, mitt ur ingenstans, reser sig ett jattestort tempel. Vi stiger av bussen och mots av en total varmechock trots att klockan bara var strax innan tio pa morgonen. Jag minns min tanke *ska jag bo har? Det finns ju bara en liten kiosk, ett museum och ett tempel... resten ar oken!* Jag minns hur jag undrade om det bode nagra manniskor har over huvudtaget. Men under ett tak bakom templet vantade 250 personer pa oss och vi blev smyckade med blomsterkransar och fick sedan presentera oss pa thai och for forsta gangen traffa vara vardfamiljer. Ceremonin tog ungefar tva timmar och arligt talat sa var jag lite nervos nar jag sag hur alla tittade pa oss med vart bleka skinn.
Min vardfamilj ar helt underbar och jag ar verkligen nojd. Tillsammans har vi akt genom hela provincen och vandrat I stora droppstensgrottor, badat I vattenfall vid burmas grans, besokt tempel och mangder av ceremonier. Varje kvall, fran klockan 7 till halv tio sitter hela familjen, mamma, pappa, lillasyster, lillebror, yod och jag och pratar och skojar. Jag vet redan nu att jag kommer att sakna kvallarna som jag har har nar jag atervander till Sverige.
Dagarna I Pong Am ar hogst olika och jag vet sallan vad som ska ske under dagen. Har lever man for minuten vilket innebar att jag hela tiden maste vara beredd pa at taka ivag pa utflykt eller ga pa ceremony. Det ar valdigt annorlunda fran Sverige da allt oftast ar planerat flera manader I forvag.
Mandagar och Tisdagar ar arbetsdagar och an sa lange har jag jobbat pa en svampfarm *Farm Het*, Grapefruitfarm och I en skola. Byns storsta inkomster kommer just fran svampfarmarna samt vavda tyger.
Svampodlingen sker inne i hus bygda av palmblad. De tar fuktigt da golvet bevattnas och Inne I huset hanger det radvis av vit, brun fargade plastpasar. De ar fyllda med flisor fran gummitrad, gips, salt och limesaft. Genom det fuktiga klimatet tar det bara 5-7 dagar for fina och mycket goda svampar att komma fram. Efter 20 dagar ar de klara att skordas och sedan saljas. Ett kilo svamp kostar runt 15 Bath (ca 3 kr) om det ar dalig kvallitet sjunker priset snabbt.
Onsdagar ar vara research-days vi samlar information om byn, districtet, om vara projekt och om vara utbildningsdagar, EAD.
Torsdagar agnar vi at EAD (Education Activity Day) vilket innebar att varje parkamratspar haller I en dag med utbildning. An sa lange har vi lart oss om thaimassage, vavning, thaiboxning, easy thai food.
Fredagarna agnas at behoven som finns I de sma byarna dar vi bor. Jag bor som sagt I by Pong Am som har 400 innvanare. Men de andra deltagarna bor I lite store byar. Pa dessa dagar hjalps vi at att forbattra byn, mala, plocka skrap, undervisa engelska.
Utover alla aktiviteter har vi vart projekt som ska goras. Yod och jag funderar pa att forsoka atgarda det stora sopproblemet som finns i var by. Pong Am ligger namligen I mitten och flera kringliggande byar dumpar soporna pa en plats som nu ar helt overfull att soporna trillar ner i vattnet dar byns barn badar. An sa lange ligger vi startgroparna och fragar Head of Village, och viktiga personer i byn, samt guvenoren om ett projekt skulle fungera och hjalpa till. Svar vantas till nasta vecka.
En gang I veckan har Yod och jag tillsammans med ett annat utbytespar anordnat en engelskakurs har I byn, for 30 barn. Lektionerna kraver planering och nu borjar det ta slut pa ideer om bra lekar dar man kan lara sig enkel engelska.
Jag trivs verkligen bra trots ett spackat schema. Jag ar jatteglad att jag har fatt mojligheten till att uppleva allt detta och skulle inte kunna tanka mig att byta ut det.
I byn Pong Am finns det knappt tillgang till dator, forutom ett internetcafe med ett par datorer. Annars ar det ratt enkel standard pa det mesta.
Hoppas att det jag berattade kan varma lite hemma i Sveriges vinterkyla.
Village no. 6 pong am
Vi har haft mote med hela byn om vart projekt. Spannande o nar vi fragade om de ville vara med i projektet racktes samtliga hander upp. mer om projektet far jag sskriivaa paaa ennn aannnnnan daatooor.. forrstar kaaannnskee varrrfor???
Yod o emily
mangaa av husen i byn bestar av skjul eller palmblad o komockor.. Detta ar det finasstee huset i byn.
vaaaanlig bild fran byn, det enda som fattas ar de vita kossorna
vavning, pong yup och svampfarm
sabaaaj sabaaj
ciaooi
sabaaj sabaaj...
tangentbordet funkar iinte sa bra och boksstaverna hanger upp sig.
Kanns i princip omojligt att ssskriva..
lagger iin lite fler bilder istaaaalettttttttttt
.grr... vad jobbigt!
Detta ar en bild fran valkommstceremonin med 250 perss har i Khubuaa. Vi satt dar framme och ttittade ut paa vara nya vardfamijer..
Kungens syster har dott, och har skriver jag mitt namn i en minnesbok hos guvenoren i ratchaburi.
Vad som hander i pong am och vara planer
Vi ligger i startgroparna for att dra igang vart prjojekt som kommer att handla m att gora pong am renare, pa sina stallen ser det hemskt ut.. grr..
Dessutom har vi hju engelskakursen for 30 barn. Lite svart att veta vad man ska undervisa nar aldersskillnaden ar ifran 3 ar till 18. forra gangen fick vi dock hjalp av nagra andra fran utbytet och kunde dela upp oss i grupper. Efter engelskakursen kommer baren hem till mig for att lara sig mer. Det roliga ar att de tror att de lar sig engelska bara genom att sitta bredvid oss. Det hela gor mig skrattfardig. Alla ar ju sa sota och goa. Nar jag cyklar genom byn springer barnen ut och skiker # Hello Enna! How do you feel today? See you!#
Nu ar klockan 5 pa eftermiddagen och yod kom precis hit for att beratta att jag inte behovde vara hemma 5.... tack. Han sov namligen i hangmattan nar jag gav mig av. Ikvall ska vi aka in till ett kopcenter i Ratchaburi och jag ska passa pa at kopa lite choklad och tandkram. Det finns inte har ute.
Imorgon ska vi aka ivag pa ^Midcamp^ i bergen till Burmas grans. Vi ska bara i vattenfall, bo i sma bungs och i talt, riktigt camp... Pa vagen hem ska vi titta in pa en stor otopmarknad med en massa handgjorda produkter. Tihii,.. ska bli sa skoj!
Om man bortser fran mig och mina haliga ogon som nu ocksa har synts pa tv sa ar det en ratt fin bild. med en av byns ^jai^ mormor.
det luktar grillat
Jag sitter nu pa byns enda internetcafe tillsammans med 8 spelande pojkar. Utanfr dorren luktar det grillat vilket paminner mig om den mysiga middagen vi hade har om dagen. Uppdukat pa marken under de stora traden pa var tomt, stod en grill och en massa god mat. Krabbor, som var gigantiskt stora, hela fat med rakor och musslor, cocosnotter, stickyrice med mango, underbara thaiblandningar med rakor och sockerartor och blackfisk. Mmm... Det hela var valigt mysig och hela familjen var som vanligt samlad, plus vara gaster for kvallen, kusinerna till familjen. Strax efter sex blev det morkt och vi tande stearinljus vars stearin rann ner for flaskorna i den svaga vinden. Sedan borjade alla grodor och sikardor att spela. Helt underbart.
Mee forklarade for mig att nar grodorna hors mycket pa kvallen blir det regn dagen efter. Utan att tanka mer pa det gick jag och la mig. Kvart over 6 pa morgonen dagen efter, # Anna, Enna, Paj chakajjan!# Upp och cykla... Emily var hemma och vackte mig som vanligt. Vi slapade upp Yod och sedan skulle vi ge oss av... Det borjade faktiskt att duggregna och yod och dorn sa att de fros... #MEn mesar, kom igen nu, lite regn skadar val inte!# sa vi och skrattade. Men vara thaiar bangade och cyklade hem. Emily och jag cyklade vidare och strax skulle vi inse att det nog var lite korkat gjort... BAAAAm, himlen oppnar sig och det fullkommlig vraker ner regn. Jag blir genomblot pa mindre an en minut och det slutar inte att regna, dessutom hade vi mer an halva vagen kvar att cykla. Vi pausade under ett trad och bara skrattade och sjong en regnsang. Vilken upplevelse...
Hemma stod mamman pa balkongen och vantade pa mig \, lite orolig. Genomblot tar jag av mig skorna och nar jag vander pa dem rinner det ut en flod av vatten. Mamman berattade for mig #Anna, Yod bong# och visade tummen upp, vilket betyder att yod var lite sur. Forstar honom och bad om ursakt pa thai och sedan skrattade vi bara.
Vattnet i duschen hade aldig varit sa varmt och skont forut. Min kropp var sa kraftigt nerkyld av regnet och jag duschade sa lange i det annars iskalla vattnet som far mig att rycka till varje gang det snuddar kroppen.
yod forklarade for mig att detta var lite regn och att det faktiskt skulle kunna komma en cyklon, men kraftiga kastvindar. naja, tanker ju inte ge mig ut i regn mer i alla fall. Fast alla hundar fran gatan var ju borta, vilket gjorde det hela mer sakert.
